Vanja Wikström Momtrepreneur

Detär inte alltid vi får välja
hbo-s-girls-is-the-best-new-tv-show-of-2012 Grät en skvätt i morse då jag gick igenom alla Lena Dunhams senaste bilder på Inspirationstagram. Det är väl ingen av er som missat att jag tycker att GIRLS är det bästa som hänt tevevärlden (OCH den riktiga världen! Sån sabla GRLPWR!) sen Twin Peaks, så ni förstår min sorg nu när den allra, allra sista scenen av GIRLS precis spelats in. På Lena Dunhams Insta har man kunnat följa melankolin som legat som en tjock våt filt över de här sista skälvande dagarna. När de var klara (i natt) så la Lena ut ett gäng bilder där hon skrev om sina känslor kring att GIRLS-äventyret nu är över, och som vanligt så uttrycker hon sig mitt i prick. För, mitt i all sorg över att Marnie, Shosh, Jessa och Hannah aldrig kommer att hänga mer, så skrev hon också detta, nåt som passar SÅ bra in på mitt liv just nu: To say I don't enjoy goodbyes is an understatement. But, as a wise woman once told me, "Relish it. We so rarely get to choose our goodbyes." She's right. And we got to choose this one.  HUR bra sagt? För precis så är det ju - att vi så sällan faktiskt får välja våra avsked. Så när man väl FÅR det, ska man komma ihåg att uppskatta det. Nåt annat som var så fint, var att Eleonor Ferrari (som skrivit de här FANTASTISKA barnlåtarna till Babyloonz!) mailade mig EXAKT det där citatet i morse. Hon hade också sett på Lena Dunhams Insta, och tyckte det passade in på mig just nu. Tack fina du. I dag är officiellt sett min sista dag på Glam Mom. Ska bära med mig ovan citat i hjärtat lite extra i dag.
Gör det för dig själv
the only person you should try to be better than is  the person you were yesterdayJag tror att vi alla är medvetna om att det där med att jämföra sig med andra är ett sabla gift. Särskilt i dessa tider, när vi konstant bombarderas av andras till synes så perfekta liv på allehanda plattformar. Ändå gör vi det, ständigt. Nej, kom ihåg ovan kloka ord. Till syvende och sist handlar det ju faktiskt om DIG och DITT liv. Vad DU vill, vad DU mår bra av, vad DU klarar av och orkar med. För mig som precis börjat trampa upp den här träningsstigen känns det här extra viktigt att komma i håg just nu. Jag gör det här för MIG och ingen annan. Jag "tävlar" inte med någon, min motivation kommer från att jag vill styra upp mitt sladdriga knä och få en hälsosam kropp som kan knyta skorna utan hjälp när jag är 70. Ingenting annat ska få slinka in och röra till det. Jag kommer INTE bli arg på mig själv om jag "bara" lyckas få in ett träningspass i veckan istället för två (som ju är min målsättning). Jag kommer heller INTE bli arg på mig själv om två träningspass reduceras till noll ibland. För livet KOMMER att komma emellan. Det måste det få göra. Redan i dag gjorde det det faktiskt. Det inplanerade träningspasset med Glammis-Picklan kl 16.30 blev omöjligt då jag fick ett viktigt möte kl 16. Det fanns inga andra pass som funkade tids- eller styrkemässigt, så då gjorde jag som så att jag slank ut å sprang istället. Jag orkade exakt 14 minuter - en REJÄL bedrift, om jag bara jämför med - mig själv, och vad jag klarade av förra veckan. SÅ stolt. Motivationen på träningsfronten är extra hög just nu, eftersom jag redan (är det möjligt? men vad kan det annars vara?) känner en förändring i mitt knä. Jag har mindre ont, och känner mig mer stabil. Och det känns SÅ BRA! Men - oavsett vad det handlar om så är det här med att man gör saker för SIG SJÄLV så himla viktigt. Anstränger man sig för att "tävla" med någon annan är man dömd att misslyckas. För världen är gigantisk, och det kommer ALLTID finnas någon som är rikare, snyggare, mer framgångsrik karriärsmässigt, har ett vackrare hem, ett "roligare" (vad det verkar i alla fall) liv, en "härligare" familj osv. Och om man slinker in på det där tråkiga spåret att man gör saker för att "slå" någon annan, så tror jag att det är lätt hänt att man även hamnar fel - och börjar göra saker av fel anledning. Som jag ju nämnt tidigare - det här med att det viktigaste är ju att skapa sig ett liv som är bra ur DITT perspektiv, utifrån DINA behov och DINA förutsättningar. För det är lätt att bli fartblind, man ångar på och vips! ...så kanske man sitter längst av alla på motionscykeln på gymmet, fast det ju liksom aldrig var målet. Målet var kanske mer att få en hälsosam vardag och bättre styrka i kroppen. Men huxflux har man lagt en massa energi på något man inte ens VILLE. För man ska inte underskatta vad tävlingsinstinkten gör med oss - helt plötsligt kanske vi upptäcker att vi har/håller på med saker som vi aldrig ens önskade oss - men att det liksom bara blev så för att tävlingsinstinkten kickade in. Jag minns så väl en sommar när jag och en kompis liksom "tävlade" om en kille. Supertöntigt, jag vet. Men till vårt försvar var vi knappt 13 bast. Efter många rundor "vann" jag, och fick killen. Föst då upptäckte jag att jag ju inte alls var intresserad av honom, men min tävlingsinstinkt + det att jag började jämföra mig med min kompis ("om hon vill ha honom så borde väl jag också vilja det?" typ) fick mig att jaga efter nåt som egentligen var helt fel. Konsekvenserna för alla inblandade blev rätt dumma som ni förstår. Och även om jag inte är 13 bast längre, så kan samma tävlingsinstinkt och jämförelsetendenser ställa till det för mig, om jag inte är på min vakt. Så Veckans Citat får helt enkelt bli en påminnelse om just detta - vi "tävlar" bara med oss själva. Och "tävla" är såklart fel ord. Det handlar ju framförallt om att UTVECKLAS. Så ta en extra funderare på vad just DU vill lägga DIN energi på. Och kom ihåg att vara stolt, glad och tacksam för den utveckling som DU står för på de områden som är viktiga för DIG.
Detär aldrig för sent att börja om
det är aldrig för sent att börja omSåg på Polarprisutdelningen i förra veckan och njöt av varenda sekund - Max Martin fick ju priset. SÅ välförtjänt, mannen är ett geni. Vår tids Mozart. Jag var som mest uppe i musiksmeten när han på allvar började spotta ur sig hits till höger och vänster, och jag var chockartat imponerad av allt han gjorde. (Är det såklart fortfarande, han upphör aldrig att förvåna och imponera.) Minns att bland det första Niklas syster frågade mig när jag och Niklas hade blivit tillsammans var "Jaha....så - du gillar alltså Britney Spears?". Niklas familj är väldigt musikintresserad, och de var nyfikna på hur jag - som de ju hört var musiker - kunde tycka om det "plastigaste plastiga". Typ. Då fick jag förklara varför jag var golvad av Britney, Backstreet, N´Sync, Christina och alla andra 90-talsgiganter. LÅTARNA VAR FANTASTISKA. Punkt. Och varför var de så fantastiska då? Jo - för att de var enkla. Och precis som Max Martin sa i sitt tacktal på Polarprisutdelningen, så var det viktigaste han lärde sig av sin mentor Denniz Pop hur svårt det är att göra något enkelt. Och det var det jag ville komma till i Veckans Citat, som handlar om nåt som är tokenkelt och skitsvårt på samma gång: att börja om. Det svåraste som finns är att ta sig ur sina gamla hjulspår. Jag å Jossan pratar ju om det i podden titt som tätt - tänk på att dina vanor och beteendemönster skapat som motorvägar i din hjärna. Om du vill förändra sättet du lever så måste du skapa nya stigar vid sidan av motorvägarna, och hela tiden komma ihåg att ta dig ut på dem istället för på din invanda autobahn. Skitsvårt. Men ju oftare man slinker ut på stigen, desto större blir den - och efter ett slag har man lyckats trampa upp en landsväg som till slut blir en ny motorväg - baserad på ett nytt beteendemönster som du mår bättre av. När man lyckats skapa en ny motorväg har man lyckats börja om. Och som det mesta här i livet så är det upp till en själv att styra upp den där nya vägen. Det är både himla bra (just do it! Vad hindrar dig?) och jävligt skrämmande (vilket ansvar! Inget att skylla på om jag inte är nöjd!). Men framförallt är det...bökigt. Börja trampa upp en ny rackarns stig när det finns en glänsande svart nyasfalterad autobahn att slinka in på. Pust, liksom. Men böket är ju alltid värt det. Om du inte gillar gårdagen - testa nåt nytt i dag! Lär dig av det du inte gillade, och gör om gör rätt. Det spelar ingen roll om du är 15, 35 eller 60. Så länge du har dagar kvar att leva är det väl lika bra att försöka göra det bästa av dem? Jag är faktiskt inne i precis en sån här "trampa upp ny stig"-fas. Och i dag tar jag mitt allra första steg ut på den där stigen som jag ska skapa. Och jag VET att det kommer bli bökigt. Jag VET att jag kommer behöva locka å pocka å greja å dona både en och sjuttiofemtusen gånger för att jag ska fortsätta på stigen istället för att slinka ut på motorvägen. Jag VET att jag kommer misslyckas, men jag VET också att jag till slut kommer ha trampat upp den där rackarns landsvägen. För jag VET att det här är en väg som jag verkligen vill ha i mitt liv, och som jag MÅSTE ha i mitt liv. Jag vet också att jag i snart 40 år inte varit en "sån där" person. Kan inte identifiera mig alls med den här stigen jag ska trampa upp, som ska bli en ny del av min vardag. Och som ska göra mig till en "sån där" person, som jag aldrig varit. Men jag vet att jag VILL, att det är DAGS och att jag SKA. Nu ska jag börja om.   LÄS MER: Steve Jobs var ingen dumsnut Att skapa sig ett fantastiskt liv