Vil-ken DAG!
Processed with VSCO with hb1 presetOj oj OJ! Den här dagen alltså. Ljuvlig från start to finish. Vaknade bredvid en übergossig, varm, len, mjuk och glad liten unge (som slunkit över till mammas säng runt 03-snåret pga läskig dröm om tandborstar #GULL) - klockan HALV NIO! Låg och mös med denna varma, lena, mjuka och glada lilla unge en bra stund innan vi gick upp. Efter frullen gav vi oss ut på tub och buss, och så släppte jag av Iggy hos farmor Barbro. Festen Niklas var på i går var i närheten av henne, så han sov över där. Det gjorde även Oliven (som var på samma fest) och Ruben, så Iggy hade en massa roliga mänskor att hänga med under dagen, och en slutfestad Niklas fick hjälp att ratta kiddo. Perfekt upplägg. Och jag då? Ja - jag drog till Vetekatten och hade en FAB rackarns brunch med ett par tjejkompisar. Vi snicksnackade, drack kaffe och mumsade god frukostmat i tre timmar. Sen tog jag en promenix hem till Söder i solen, lyssnandes på sjukt bra musik, och när jag kom hem var jag så taggad på att lyssna på mermermeeeeer sjukt bra musik att jag...   Processed with VSCO with hb1 preset...svidade om till träningskläder och gav mig ut på långprommis (hej #höstlöfte16)! Jag gick Söder runt och bara stormnjöt av att lyssna på en massa bra låtar. Tar mig ju tyvärr väldigt sällan mig tid tid det numera, så musiknörden inom mig jublade. Och vet ni vad jag lyssnade på då? Jo...   vanja wikström musik   ...mig själv! Jag grottade ner mig i en maaaaassa låtar som jag skrivit, och det var SÅ KUL! Har inte lyssnat på dem på flera år, och det roliga är att jag verkligen gillade många av dem. Fick jordens pepp och blev så stolt över mig själv. Shit - jag skrev, arrangerade, producerade OCH mixade alla de där låtarna - och de är tamejtusan rätt rackarns bra faktiskt! Vad duktig jag var/är! Det var så himla fint att få den känslan - för när jag var som mest insyltad i musikgrejen bara gjordegjordegjorde jag. Spottade ur mig låtar och produktioner till höger och vänster, jagandes DET STORA BREAKET. Jag lyfte aldrig blicken, reflekterade aldrig över det jag åstadkom, tog aldrig ett steg tillbaka för att betrakta allt jag producerade. Jag gav aldrig mig själv cred och insåg inte att det jag skapade faktiskt var rätt begåvat. Men det kände jag i dag - jag var (är) ju faktiskt BRA! Jag blev tokimpad av produktionerna som jag lyckats få ihop på min dinosauriegamla stationära Mac, av körarrangemangen som var både innovativa och sjukt snygga. Av låtarnas melodier och texternas innehåll. Fan, vad DUKTIG jag ändå var (är). En fin känsla det där, att få bli stolt lite över sig själv. Bestämde mig också för att lägga ut mina låtar på YouTube. För de förtjänar faktiskt att få existera på fler ställen än enbart i min mobil.   säng inspiration bäddning vanja wikström ellosNär jag kom hem fnurlade jag på om jag skulle sätta mig vid datorn en stund och "stöka undan lite". Men sen kände jag bara att NEJ. Jag ska TA VARA på min tid nu, bara göra det som känns hundra. Och så fick jag syn på vår ljuvligt bäddade säng (en av de grejer som vi tagit tag i här hemma, ovan får ni en sneak peek - mer bilder på förvandlingen kommer!) och kände att den ropade mitt namn. Så jag slängde mig på sängen och VILADE. Gjorde INGENTING. Kollade inte ens i MOBILEN. Kors i taket! Somnade på fem röda (såklart), och vaknade inte förrän 19.30 när min gossiga unge och festprissande karl kom hem igen. Den gossiga ungen kröp upp i sängen bredvid mig, och vi pratade om hans dag. Han hade badat pool, lekt med Ruben och haft det GÖTT. Efter en stunds soffmys (vi flyttade ut dit för å catcha upp på lite Idol) slocknade både ungen och karln, och nu ligger jag ensam här och bloggar en smula. La en lermask och lyxade till det lite extra för att liksom suga musten ur det sista av den här fantastiska dagen. Men alldeles alldeles strax ska även jag gå och sova. Så tacksam för såna här underbara dagar, då egentligen inget "stort" sker men man bara är så otroligt lycklig och nöjd i sin egen vardag. Det är lycka det. Godnatt!
#TBT / 2007
vanja wikström musik 2Eftersom det var FULL RACKARNS RULLE i går hann jag inte med någon #TBT, så det får bli en #FBF istället. Så här har ni mig, under inspelningen av min platta. Trummandes! För yes, jag kan faktiskt spela lite trummor. Med betoning på LITE dock. Slagverk var nämligen mitt bi-instrument när jag gick i gymnasiet. Efter högstadiet (jag gick på en musikskola som heter Adolf Fredriks Musikklasser) var mitt mål att komma in på Södra Latins musiklinje. På den tiden (1993/1994) var det den enda musikutbildningen som fanns på gymnasienivå som var bra. Rytmus hade preciiiiis dragit igång, men det var inte så många som ville söka den skolan eftersom den var så nystartad och ingen visste om den skulle vara bra eller inte. Men Södra Latin var legendarisk, den har fostrat säkert 70% av de skådespelare, konstnärer och musiker vi har i det här landet. Där ville man gå. Så även jag. Jag var LIVRÄDD när det var dags att söka. Det var omfattande prov för att komma in, och konkurrensen var benhård. Det var nationell intagning, vilket innebar att man kunde söka till Södra Latin var man än bodde i Sverige. Så det var hundratals sökanden till varje klass, och i varje klass togs det in kanske fem sångare. Gaaaahhh. Jag visste att jag var bra på att sjunga, men en del av intagningsproven gick ut på musikteori - nåt jag var (och är!) USEL på. Så intagningsprocessen var så sabla svettig, och ångesten över att inte komma in på drömskolan enorm. Men. Det gick! Halleluja, när jag fick brevet hem där det stod svart på vitt att jag var en av de lyckliga som fick börja på yrkesmusikerlinjen skrek jag rätt ut av lycka. Att komma in på just den skolan och just den linjen var så enormt viktigt, glädjen visste inga gränser. Men. På Södra Latin krävde de att man hade ytterligare ett instrument utöver det man kommit in på, som i mitt fall var rösten. Och eftersom jag spelat trummor en kort tid i mellanstadiet (jag ville egentligen spela piano, men det ville "alla", och trumläraren tyckte det var så kul att en tjej hade sökt slagverk så han tog sig an mig med glädje) så valde jag slagverk. Och det var så JÄKLA KUL! Tack vare mitt mellanstadietrummande valde jag slagverk som bi-instrument på Södra, och fick spela trummor varje vecka på lektionstid. Jag har till och med spelat på legendariska jazzklubben Fasching här i Estocolmo när vi hade elevkonsert där. Då var jag väl kanske 17 bast, och jag minns att det var något slags bossanova-komp. Har dock knappt spelat alls sen jag gick ut gymnasiet 1997, och på bilden ovan sitter jag mest å plojar i en studio. Det som spelades där hamnade INTE på plattan kan man lugnt säga ha ha. Så min slagverkskarriär är väl rätt vilande, och den kommer nog aldrig bubbla upp igen tror jag. Däremot lever mitt intresse för slagverk kvar - jag är TOKfascinerad och kan lätt fastna en timme framför trumsolon på YouTube. Hade en pojkvän en gång som var begåvad trummis, och jag tvingade honom alltid att spelaspelaspela så jag kunde tittatittatitta. Behövdes liksom inget annat instrument, är en person tillräckligt duktig räcker det bra med bara ett trumset. ÄLSKAR slagverk! Lite besatt faktiskt. Hmmm, kanske ska slinka över till YouTube och spana in lite solon...? #cravings
#TBT / Mars 2008
[youtube id="wH63A0LeCfc"] Det är torsdag, så let´s do another #TBT! Och nu jäklar ÅKER VI! Nu har jag grävt i gömmorna och hittat en extreeemt corny musikvideo som jag å skatten spelade in 2008 till min låt "Song for N". Låten skrev jag nåt år tidigare, det var min alla hjärtans dag-present till Niklas. Och N:et i låten står givetvis för NNNNNNNiklas. Det här är demoversionen, ihopsnickrad i min futtiga hemmastudio som var en minihörna i min 19-kvadratmeterslya på Södermannagatan som jag bodde i då. Vi ser så unga ut....hjälp! Niklas är långhårig som tusan - och jag med. Lekparken i klippet där vi löjlar runt brukar vi nu hänga i - med Iggy. The loop of life alltså.