Vanja Wikström Momtrepreneur

Tickande biologiska klockor och smarriga persiennsnören
Tack, tack, TACK hörrni, för responsen på det här inlägget. Så fint att ni delar med er, och så otroligt intressant att få läsa era tankar och funderingar kring det här med syskon till sitt barn - och denna förbenade tickande biologiska klocka. 
Beslut om att försöka skaffa barn är inte alltid lätta, inte heller själva genomförandet. Och om det väl blir något, så är det inte alltid helt lätt det heller. Det vet såväl vi som ni.
Men det som jag framförallt tar med mig från era stories är att hur kämpigt det än är och har varit - så är ett till barn aldrig något man ångrar. Det kändes fint att få höra, tycker jag.
Sen fick jag även ett bra handfast tips på Inspirationstagram som jag tänkte att jag måste föra vidare. För vi är tydligen ett helt gäng härinne vars klockor tickar. Jag ska ju gå och göra en ultraljudsundersökning hos min gynekolog inom kort, för att spana in äggen en smula. Och tydligen finns det något som heter AMH-prov; ett enkelt blodprov som (enligt Instagramkompisen, har ej 100% koll på detta själv) mäter äggreserven så att man får en hint om framtida preggomöjligheter. Låter ju toppen tycker jag, ett sånt ska jag be att få göra. Återkommer när det är gjort, så får ni mer info om hur det funkar.
Vi får se vart det här tar vägen för just mig och Niklas, men jag börjar med ett besök hos gynekologen i alla fall. Så tar vi det därifrån.
Nu tänkte jag bjussa på några bilder på en nio månader gammal Iggly, sittandes på sin absoluta favoritplats vid den tidpunkten - skyltfönstret på pappas gamla butik 6/5/4.
De sex månader som Niklas var föräldraledig var detta favoritplatsen att hänga på på dagarna. Där fanns alltid en massa kompisar till la papa, och Iggy trivdes som fisken i vattnet med att både krypa runt på butiksgolvet och att sitta och spana i skyltfönstret. Där kunde man leka med persiennsnöret, till exempel!
...som också var rätt gött att snaska på.
Min goda lilla (verkligen lilla!) unge!
Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
#1 - Karin

Appropå det där med äggreserv.. Det kollades upp på mig när vi var ofrivilligt barnlösa. Jag minns att jag då hade en gnutta under "normal" eller medel (eller vilken måttstock som användes) och jag var bara typ.. 28 år då (är 33 nu). Jag tänker på det ibland... Kanske vill du kolla upp allt och kanske är det rätt för dig. Jag vill bara säga att det kan leda till negativ stress också. Att ha "tvångsex" (=ligga pga ägglossning och inte lust) och att börja försöka jaga ägg när en inte ens vill ha bebis och hela gravid/bebis-prylen, det kan bli himla tufft på många sätt. Detta är inte åsikter gentemot dig, tvärtom, det är mina/våra egna. Ville bara dela med mig. Kommenterade inte ditt tidigare inlägg men sakfrågan är högst aktuell även i vårt hem. Kluriga saker de där..
Stor kram!

Svar: Sunt att reflektera över, kanske blir det bara en stress? Jag ska fnurla lite till. Intressant att även ni är "där". Tror man får försöka känna efter (you know when you know, typ) för att inse vad man verkligen vill, och sen försöka/inte försöka utifrån det. Försöker man utan att det blir något så har man iaf gjort det man kan. Men det viktigaste är ju att komma fram till VAD man vill. Inte lätt det heller. <3 Kram!
Vanja Wikström Momtrepreneur

#2 - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

Hoppas verkligen att allt ser bra ut för er :). Spännande att följa din/er lilla resa :)

#3 - mariaanderzon.se

Sötaste lilla bebis Iggy ⭐️💞

#4 - Amanda

Men åååh, sista bilden är ju bara för ljuv <3

Dina tankar låter sunda, en sak i taget liksom. Det ska verkligen bli intressant att läsa om ultraljudet och detta blodprov jag aldrig ens hört talas om! <3

#5 - Tess

Ja, den där j*kla klockan alltså...hahaha... Jag hade ingen sådan innan jag fick barn. Men efter att jag fick ett barn så började den ticka. Så konstigt! Önskar ett barn till, men vi får se hur det blir med det. Hade Hyperemesis Gravidarum under första graviditeten och det är stor risk att man får det igen... Vet inte om lusten till ett barn till övervinner känslan om att jag inte orkar gå genom det där igen...