Vanja Wikström Momtrepreneur

25-årspartaj, loppis och att bli ifrågasatt som förälder
Okej, nu kör vi veckans Helgen I Bilder-inlägg, bättre sent än aldrig heter det ju. Efter vår sedvanliga frulle på Urban Deli i lördags slank jag till min nageltjej och gjorde shellack. Brukar ju göra det varannan vecka. Har kört på vita naglar de senaste två gångerna, så nu kände jag för färg. Slog till på en orangeröd variant som kändes somrig och härlig. Blev supernöjd!
När jag var klar tog jag och mina nya naglar oss till Nytorget 6, eftersom jag ville plocka upp ett ex av den här snajdiga tidningen. Den kom som en bilaga i DN för några veckor sen, men det missade jag.
Varför var det så viktigt att ha ett ex av denna tidning då, kanske ni undrar nu?
...för att JAG VAR MED I DEN såklart! Woohooo! Jag blev intervjuad i tidningen i egenskap av superstammis på Nytorget 6, och givetvis ville jag ha ett eget ex till skrytpärmen här hemma. Tycker intervjun blev jättefin. Att jag sen blev omdöpt till Vanja WICKSTRÖM får väl vara ok.
Sen plockade jag upp min goda groda, och vi gick på playdate med en av mina kompisar och hennes kiddo. Vi hängde i Bleckan (bästaste parken!), och Iggy vågade sig för första gången på den här mackapären. Det var stor succé, som synes. Han ville aldrig gå av.
Min kompis har även två äldre kids, som spelar vattenpolo. Så efter Bleckanleken hakade jag å Igster på till Eriksdalshallen för att spana in SM i vattenpolo där hennes kids var med. Vi var SÅ impade - vattenpolo måste ju vara mest krävande sporten EVER? Trampa vatten konstant samtidigt som man ska fånga bollar, simma, tacklas och göra mål. Phu. SÅ duktiga kids alltså!
Vi satt på läktaren och hejade på. Och balanserade upp all sportyness inne i hallen genom att äta fett, i mängder. Här åker en liten pommes in i munnen.
Och här går vi loss på friterad kyckling. Nom nom.
När klockan hade blivit tidig eftermiddag lämnade vi vattenpolo-SM och gick och köpte blommor. Iggy hjälpte mig att välja bukett, och visst blev det fint?
Vi kirrade även ett kort. Detta skulle vi presenta min syster Stina med. Och eftersom hon är familjens baby fick hon ett kort där det stod Baby Love, gölligt tycker jag.
Vi satte oss på tuben och åkte till moster Mini, som hon också kallas. På tuben råkade vi ut för en hjälpsam medpassagerare som var väldans orolig över att Iggy skulle trilla ner på golvet när tåget ryckte till. Jag fick nogsamt förklara att jag har benkoll och sitter redo att fånga upp honom på nanosekunden om tuben kränger, att jag uppskattar omtanken men att jag har situationen under kontroll. Och att Iggy är väldigt stolt över att kunna sitta aldeles själv på sätet, att det är en viktig grej att få göra just nu.
Intressant det där alltså, med mänskor som liksom tror att man skulle låta sitt lilla goda barn trilla ner på golvet. Jag förstår att det handlar om oro för barnet, men det GÅR liksom inte att INTE känna sig en smula kränkt när man bli ifrågasatt på det där viset. För det är ju faktiskt det man blir. Folk ifrågasätter ens kompetens som förälder.
I vintras var det en man som stoppade mig på gatan och frågade om inte Iggy skulle ha vantar på sig. "Ja, försök du att få på honom vantar", svarade jag. För det var nämligen en OMÖJLIGHET. Och GIVETVIS hade jag och Niklas koll på vår unges händer, kände på dem med jämna mellanrum för att se att de var ok. Men DET GICK INTE att få på ungen vantar, så var det bara. Han tokvägrade.
Och jag hajar absolut att man känner att man behöver ingripa om man ser ett barn behandlas illa, det skulle jag också göra. Men SÅ hemsk ser jag väl inte ut? Ser jag verkligen ut att vara så oansvarsfull? Är det det lila håret kanske?
Jag tycker i alla fall att man kan reflektera en gång innan man dyker in i en fullkomligt okänd familj och ifrågasätter hur de tar hand om sitt barn. Morr.
Nåväl. Vi kom hem till moster Stina (utan att något barn trillat ner från något säte och skadat sig på vägen), och där var det festfixat. Hon fyllde 25, woop woop! 
Förutom ballonger och trevliga mänskor fanns där en massa gott att gå loss på. Som popcorn till exempel.
Och kladdkaka! Mums!
Jag hittade några fina bilder på vår pappa som Mini har i sin lya. På den här bilden var han väl strax under 20.
Och här några år åldre. Så himla fint att se sina päron som unga tycker jag. Bli påmind om att de liksom inte "bara" är mamma och pappa, utan egna mänskor med egna historier och liv. Förstår ni vad jag menar?
När vi kalasat klart hos moster Mini slank Iggy och Niklas ut till farmor Barbro på middag, och jag spenderade min kväll med att ratta inför söndagens Josefin & Vanja-loppis. Såhår såg det ut i vårt källarförråd där jag röjde runt en del. Förutom en massa klädskatter fanns där en gigantisk lejondräkt. Frågor på det? (Kan avslöja att lejonet är tänkt att användas i ett Babyloonzprogram inom kort.)
Söndagsfrullen intogs på...URBAN DEEELIIII såklart! Såhär lycklig var Iggy när croissanten traditionsenligt hade trollats fram.
Och såhär olycklig blev han när la papa försökte kombinera croissantätandet med en puss. Man får inte störa när det ska snaskas croissant, liksom.
Resten av dagen ägnade jag mig åt vår loppis, som var SÅ RACKARNS ROLIG! Maaaassor med folk kom och gjorde grymma fynd och gav en massa härlig energi. Ett separat inlägg om den kommer i morgon. Världens mysigaste söndag!
Medan jag loppade, så hängde Iggy med kusin Ruben. Han och faster Oliven stannade kvar hos oss på kvällen och käkade middag. Och sen hade kussarna hopprace i Iggys rum. I sina jamaser. SÅ goda! Kolla händerna...jag dör.
Efter att kidsen slocknat kröp jag å NIklas upp i soffan och tittade på den här dokumentären som verkligen kan rekommenderas. Hittas på Netflix. Det var vår helg i bilder det!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
#1 - Ulrika

När äldsta var i tvåårsåldern kom en äldre kvinna och började förmana oss om att hon skulle ha mössa en kall vinterdag. "Vi sätter på den och hon sliter av den", sa vi, det var samma sits som ni hade där med Iggy och vantarna typ. Men hon gav sig inte: "Jomen TÄNK på alla öööroninflammationer och influensor och aaallt som kommer utan mössa" - "ursäkta", avbröt min man henne då. "Men varför har du ingen mössa på dig själv då?"
då traskade den (mösslösa) tanten iväg och sa inget mer...

Svar: Ha ha! Vilken underbar historia!😹🙌🏻
Vanja Wikström Momtrepreneur

#2 - Emma

Ehh hm ehh🙈 Smyckena 😆😃😍 vart har du köpt dina luveler👌🏻😃... jag hänger i o tjatar 😂

Svar: GULLEEEE! ÄLSKAR att du e så taggad! Ledsen att jag inte hunnit kirra inlägget än, men jag lovar att det kommer! Nästa vecka, ok? Ha ha, puss! :-)
Vanja Wikström Momtrepreneur

#3 - Sofia

Förstår verkligen hur tröttsamt det måste bli ibland, och som du säger- svårt att inte ta åt sig FAST man vet att man duger mer än väl som föräldrar.
Dock så skulle jag försöka att inte ha mitt barns skor på tunnelbanesätena i den mån det går, mest med hänsyn till andra passagerare, men det kanske var inneskor? OBS på att detta INTE är kritik, tycker du verkar vara världens härligaste mamma!!

Svar: Helt med på det där med skorna (blir själv tokig på smutsiga säten), sulan får inte vara på sätet men om skorna är rena undertill får han sitta på knäna på sätet. No offense taken! :-) Kram!
Vanja Wikström Momtrepreneur

#4 - Karin

Och här är en som tycker precis tvärtom! Jag blir glad att höra att folk orkar bry sig och uttrycka sin omtanke om barn i omgivningen. Det ger mig faktiskt hopp om mänskligheten, mer än något annat! Om fler människor lyfte ögonen och sa till, skulle väldigt många barn må bättre (pga dåliga hemförhållanden tex) och jag blir gärna lite granskad och "åker med i kontrollen" om det betyder att något annat barn får det bättre.

Sen tycker jag att det blir tokigt att undra "om du ser så hemsk ut?" att det finns skäl att misstänka oansvarfullhet (ett ord ens?) Precis som om ett barns misär skulle synas på förälderns utseende.. Och ännu värre, att vi ska ha utseende som någon slags riktlinje för oro.

Lite tankar i motsatts till dina :)
Kram och god natt

#5 - Sara

Haha jag fick höra från personalen på öppna förskolan här om veckan är det kanske inte är så bra att min dotter ramlar med en pinne i munnen. Attans.. Jag som tyckte det var så festligt när hon gjorde det liksom. ;)

#6 - E

Avskyr fölk som kommer fram med åsikter! Som när jag åkte rulltrappa med dottern i vagnen, hade full koll och allt var under kontroll då en kvinna springer fram och sliter tag i styret och ska "hjälpa till". Höll på att tappa vagnen. Blev så jävulskt arg! Vrålade nästan åt henne att släppa vagnen, vissa verkar ha ett sånt behov av att visa andra "hur det ska gå till".

#7 - julia

Jag är lite delad eftersom jag tagit emot barn som suttit som Iggy, lite hängdes ut över räcket för att hålla i sig (med päron stirrandes ner i telefonen), säger inte att du gjorde det alltså, men du fattar nog:) Tror inte det är kopplat till ditt hår dock! Att folk kommenterar över ens barns klädsel är bara helt underligt men just i trafiken...kanske har sett för många barn flänga hit och dit, tyvärr!

Sen tycker jag personligen att barn inte ska ha skor på sätet, kanske personen i fråga inte gillade det och genom att säga till att han borde suttit annorlunda, lr genom att säga som hen sa, menade det. Ingen aning! Men, det är min åsikt. Trivseltänk för min del:)


Svar: Helt med på det där med skorna (blir själv tokig på smutsiga säten), sulan får inte vara på sätet men om skorna är rena undertill får han sitta på knäna på sätet. No offense taken! :-) Kram!
Vanja Wikström Momtrepreneur

#8 - Victoria

Håller faktiskt inte med dig. Ser man något som ser lite farligt ut så tycker jag absolut att man ska ifrågasätta. Tänk om alla bara var tysta när dom ser ett barn som kan göra illa sig eller redan råkar illa ut. Är inte det värre? Säg tack för att du bryr dig om mitt barn istället. Tänk vilken fin människa som vill ditt barn det bästa. Det behövs fler människor som vågar säga till. Nu hade ju du koll men tänk om det var en förälder som inte hade koll å så ramlar barnet ner å slår sig illa? Eller ett barn som får frysa för föräldrarna skiter i vantarna. Hade inte det var värre? Inte något att morra över. HURRA för folk som vågar stå upp för barnen!

#9 - Linda

Jag spelar faktiskt vattenpolo på Eriksdalsbadet två gånger i veckan, det är tufft men superkul! Synd att inte jag var där när ni var där och kollade😊🤽‍♀️

Svar: Men shitobertooooo vad impad jag blir! SÅ galet krävande sport ju? Heja dig! :-D Nästa gång kanske vi ses där då, blev liten sugen på att Igster ska börja. Verkar så himla bra att bli så vattenvan och få så bra fysik.
Vanja Wikström Momtrepreneur

#10 - Johanna

Ian har börjat önska att få vänta kvar i bilen ibland när man ska till butiken. Önskar han så får han stanna de gånger som jag bara behöver handla 2-3 varor och vet att jag är ute igen om ett par minuter. Men är alltid lika nervös att någon ska kommentera att jag lämnar mitt barn ensam i bilen. Fasar för när han kommer önska sig det mitt i varmaste sommaren. Men självständigheten och självbestämmanderätten går före min rädsla i det här fallet.
Försöker tänka som någon skrev här tidigare att bättre att folk säger till även om det betyder att jag får ta en svidande kommentar än att de inte gör det när det verkligen skulle behövas.

#11 - Helena

Ahhh så hög igenkänning, vi bor i Asien och här är kulturen att lägga sig i såååå mycket starkare än i Sverige, jag kan bli helt tokig. V A R J E dag får jag kanske fem kommentarer av vilt främmande tanter (ja mest tanter faktiskt) "she's huuuungry/cold/hot/cranky/crying(den ba no shit jag har öron) osv osv. Man vänjer sig men jag är helt med dig på kränktkänslan-ser jag SÅ orutinerad ut?? Haha! Men man får typ tänka att det är ju skönt att människor bryr sig även om vilt främmande barn 😜

#12 - Helena

Ahhh så hög igenkänning, vi bor i Asien och här är kulturen att lägga sig i såååå mycket starkare än i Sverige, jag kan bli helt tokig. V A R J E dag får jag kanske fem kommentarer av vilt främmande tanter (ja mest tanter faktiskt) "she's huuuungry/cold/hot/cranky/crying(den ba no shit jag har öron) osv osv. Man vänjer sig men jag är helt med dig på kränktkänslan-ser jag SÅ orutinerad ut?? Haha! Men man får typ tänka att det är ju skönt att människor bryr sig även om vilt främmande barn 😜

#13 - evelina.itgirls.se

Haha 😂 Min lilla stjärngosse vill inte heller bli störd när det ska snaskas. Men han vill gärna visa upp vad det är för godsaker han har fått.

#14 - Isabel

Förstår om en inte vill att folk ska säga till och tycka till, men vissa gånger är det bara av omtanke också. Jag har inga barn själv men om barn går själv i en trappa kan jag bli så himla nervös - men det är ju bara av omtanke som jag går bakom då (obs aldrig okända barn! Bara syskonbarn och kompisars barn när de är hemma hos mig) och sedan kan föräldrarna säga "men hen är van att gå i trappa!" men det är ju jag också och ändå har jag trillat flera gånger och vill inte att det ska hända hos mig.
Var på middag hos några kompisar för någon vecka sedan och deras 2-åriga dotter skulle hälla upp mjölk själv - och det ska de ju absolut få göra och lära sig, men sedan blir det en ren reflex att hålla koll på glaset m.m. när paketet nästan var fullt och det såg lite osäkert ut - precis som jag gjort om det varit en vuxen som nästan-spiller.
Men jag kom på mig direkt dock :) skulle däremot aldrig säga något till okända personer även om jag blir supernervös av att se barn t ex klättra för att jag själv är så harig :) :)

#15 - Jenny

Känner igen mig så mycket Vanja! Har själv en son som är 2 snart 3. Det var någon i kommentarerna ovan som skrev, att det kan ju hända att föräldern "skiter i att sätta på barnet vantar" alltså vad är mest realistiskt när man ser ett barn i Iggy åldern( kanske är det rätt naturligt att barnet vägrar ha vantarna eftersom att set ingår i barns utveckling att trotsa föräldern som de älskar) varför kan Vi inte istället hylla dessa fantastiska mammor som Vanja. Som lägger varje vaken minut åt att ens barn ska ha det bra. Kärleken till ens barn och ens oro för ens barn om dessa människor förstod hur stark den är.Bandet mellan mamma/pappa och barn är oerhört start och det är liksom föräldern som vet och känner barnet bäst. Jag anser inte att vi skapar ett bättre Samhälle av att få dessa kämpar( mammor o pappor att känna sig som dåliga föräldrar eller bli onödigt ifrågasatt av främlingar. jag kan inte se något mönster hos Vanja som får mig att känna att Vanja får sitt barn att fara illa , därflr stället jag mig frågande till vad dessa människor menar när de säger att det är för barnens bästa osv. Jag är inte den som viker mig för att säga till om jag ser ett barn som far illa på riktigt ska sägas. Kärlek till Vanja och till alla fantastiska mammor o pappor som gör Allt för sina barn

#16 - Anonym

Jag känner igen mig. Ibland är ju kritiken/hjälpen befogad eller det Är en bagatell egentligen. Ingen som har rätt eller fel... Men man känner sig lätt ledsen. Varför ska alla granska föräldrar hela tiden. Det är tufft att vara ute med yngre barn! Ganska ofta saknar personen tillräcklig insyn. Jag tycker inte att barn "in a perfect world" ska klättra i säten. Inte i väntrum, inte när man flyger eller tar tunnelbana eller buss eller äter ute. Man klättrar inte. Samtidigt, försök att förbjuda ett barn och speciellt när man reser kommunalt. Man kan försöka locka barnet att sitta ordentligt, avleda med prat, men har man ett barn som verkar kunna explodera när som helst, är trött, gnälligt, hungrigt, trotsigt tar man kanske hellre genvägen och har barnet "övervakat" klättrandes och förnöjt, istället för att ha en konflikt med barnet när man försöker ha en "mysig" utflykt och är mitt i tunnelbanerusningen... Man väljer sina strider för barnen har ju ingen on/off knapp och det finns nästan inga ? föräldrar som har 100% kontroll över barnens beteende. Det är mitt föräldraansvar, men jag kan inte ha ett barn som samarbetar i alla situationer hur duktig jag än är utan skrik eller panik. Mitt barn Är inte snällt som ett lamm alla dagar Även om han Är det för det mesta. Det vore inte normalt. Ibland kan en tillsägelse göra barnet ännu mer "trotsigt". Det där känner en förälder av bäst själv. Samtidigt tycker jag att andra ska kunna kommentera. Min sambo hanterar det bättre än jag. Han säger typ "jaaa, just det, tack för hjälpen" och gör som personen sagt till, eller inte alls.... när personen avlägsnat sig kör han vidare med sin egen stil och bryr sig inte med mer Än att "Äsch det är ju jag som har rätt, det är jag som bestämmer, min ensak"... Jag själv blir ledsen svarar typ "nej men det tror jag inte". Känner mig kritiserad, behöver förklara mig och är ledsen och irriterad hela dagen... Kan inte ta kritik. Vill inte ha kritik. Vi tog bussen i rusningstrafik, barnet ville absolut sitta i eget säte, och det fanns massa platser lediga, men sen när det blev överfullt sa jag till barnet att sitta i mitt knä, lämna plats till andra, försökte övertala, lirka, locka, gulla, tills jag kände att nej, barnet kan inte sitta ner när hela bussen är full, det känns fel, och satte honom sonika i mitt knä. Det var inte populärt! Barnet fick ett utbrott och kröp ner under mitt säte, försökte rymma, krypa iväg, och var nära att explodera, och han skriker högt.... vi kunde inte smidigt hoppa av, eftersom bussen var överfull och vi satt längst bak... Jag fick sitta och vänta tills alla andra kom av för att kunna lyfta ut ett skrikande barn. Det var en omöjlig situation. När vi kom av bussen världens trotsutbrott, sparkandes, skrikandes barn mitt inne i city, där satt vi och försökte krama om och vänta ut ilskan... Föräldrar som typ muttrade om att aldrig mer resa kommunalt, aldrig mer göra utflykter, stanna hemma tills barnet är myndigt i ett vadderat rum, internatskola kanske eller fotbollsläger hela sommaren...

#17 - Karin

Äh dessa barnpoliser! Du skulle sagt "ah han brukar åka tunnelbana själv, så han är van" 😆 / en annan icke Wickström

#18 - Karin

Äh dessa barnpoliser! Du skulle sagt "ah han brukar åka tunnelbana själv, så han är van" 😆 / en annan icke Wickström

#19 - Kattis

Sådana kommentarer från andra om ens barn låter som de kommer från folk som själva inte har barn eller helt glömt hur det var. Däremot brukar jag säga till andras barn eller föräldrar när deras barn beter sig illa mot mitt och de inte säger något. Vilket jag tycker är urtrist att behöva göra och skulle föredra att föräldern sa till sitt eget barn. Aldrig att mitt barn skulle ta någons saker eller knuffas och jag skulle inte säga något.

#20 - Amanda

Pyjamas på barn är ju något av det gosigaste som finns! Det och overall på vintern :D <3<3<3

Svar: Jaaaaa! GOS! <3
Vanja Wikström Momtrepreneur

#21 - Emzi

Vilket Härligt veckoslut du haft!