Vanja Wikström Momtrepreneur

Mitt nya ostressade liv

God morgon! Eller, god förmiddag kanske. Sitter just nu på Juiceverket i Mood och äter frukost - och förundras. Mest förundras jag, faktiskt. 

Jag förundras till och med så pass mycket att jag känner att jag liksom mååååste slänga upp ett inlägg direkt från mobilen och dela med mig kring hur jag känner.
I går var jag på frulle hos Sophie by Sophie, efter det GICK jag ju hem, som ni vet. I dag var jag på en annan morgongrej, tänkte gå hem även efter det men det började snöa. Så jag slank in i ljuvliga Mood istället för en second breakfast. 
"Jaha. Du går promenader och du äter frulle? Vad är det att förundras över då?" ...kanske någon tänker. 
Och yes, det är inte själva promenerandet eller frullandet i sig som är grejen, grejen är att jag numera HAR TID att promenera och frulla lite sisådär spontant. JAG.HAR.TID. Att bara smaka på den meningen gör att jag får fjärilar i magen.
Jag har INTE haft tid i så många år nu, att jag glömt av hur det känns. Hur det känns att inte vara konstant stressad. Hur det känns att kunna gå hem tidigare för att man Gjort Klart. Hur det känns att kunna snickesnacka med någon på kontoret eller på stan utan att gå sönder av frustration inombords då mina värdefulla minuter tickat iväg.
Jag kommer alltid vara en sån som gillar att jobba, driva saker framåt och engagera mig i sånt jag tycker är intressant. Men förhoppningsvis kommer jag aldrig mer att göra det in absurdum, på bekostnad av LIVET. Att inte ständigt vakna med andan i halsen, jobba som en tok - för att sen gå och lägga sig med precis samma andfåddhet eftersom man Aldrig Någonsin Blir Klar är så ljuvligt. Never again, känner jag. 
Jag har knappt känt mig stressad en endaste gång sen i julas, när jag landade i just Aldrig Mer. Det är en fantastisk insats från mitt håll tycker jag, eftersom det ju faktiskt är jag och ingen annan som väljer hur mycket eller hur lite jag vill jobba. Tycker därför jag förtjänar en fet eloge, och en riktig rackarns klapp på axeln. Är så in i bängen stolt över mig själv. 
Känner så starkt att det här verkligen är Mitt Nya Liv. Jag kommer fortsätta jobba, vara driftig, kreativ och sträva uppåt och framåt - för det är JAG. Men från och med 2017 gör jag det helt på mina egna villkor. Och det är tamejtusan helt magiskt.
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

Framtrollade croissanter, livets finaste kepa & vårkänslor i Bandis
Nu är det dags för vår TRADITIOOOONSENLIGA "Helgen i bilder". Den här gången bjussar jag på vår söndag, häng med!
Söndagen (precis som lördagen #VärnaVardagsglädjen) inleddes med frulle på Urban Deli. Eftersom vi är där så fasansfullt ofta har vi utvecklat favoritplatser att sitta på. Det här hörnet är en av dem, eftersom det där erbjuds finfina klättringsmöjligheter för el grodo. Mycket populärt som ni förstår.
Vårt barn är för närvarande BEROENDE av Keso, så förutom den sedvanliga chokladmackan med Nutella och berget av saltgurka, vill han även ha en duktig portion av denna ostprodukt. La mama lyder givetvis.
Jag körde på mina favoritmackor just nu: ost med rabarbersylt och färsk gurka (som även smittat av sig till la papa som ni ser, minus gurkan då), samt dijonsenap, rökt skinka och ost. Nom nom.
Tycker Niklas är extra fin just nu då han utvecklat en snajdig pepparkakshudton på Bali, så ville ta en bild. Fångade honom mitt i en tugga, men han är ändå snygg måste jag säga. Ville dock ta en till.
"Får jag ta en bild tack?". Frågade jag. "Visst", svarade han, och gav mig nåt slags "bildleende". Kändes lurigt. Så jag tog ytterligare en.
Och när skatten får bestämma, så blire spex. Men också fin!
Förutom keso har det lilla barnet även blivit beroende av nåt annat, nämligen croissanter. Detta pga mormor som alltid vill ha croissant till frulle när vi käkar ute, och detta har alltså smittat av sig. 
För att inte Iggy skulle äta croissanten innan övrig frulle (som om det skulle göra ngn skillnad i nyttighetsfaktor mouhahahah #Chokladmacka) kom hon på att man skulle lägga den under en servett. Där fick den ligga tills dess att den nyttigare delen av frullen (mouhahahaaaa #Chokladmacka som sagt) var uppäten. Då "trollades" liksom croissanten fram. Detta accepterades av Igster (som accepterar ALLT mormor säger eftersom hon är hans idol tror jag), och har nu blivit tradition.
Efter frullen ville jag och la papa gå och spana på lite solbrillor eftersom det var VÅÅÅÅR i luften, men det ville INTE Igster. "Inte butiiiiiiik" skrek han missnöjt när han förstod vart vi var på väg. Han AVSKYR att gå i butiker, förutom BR Leksaker då.
Som tur var sprang vi in i Iggys förisbästis Lilo, som var på väg till parken med sin mamma. PERFEKT TAJMING! Iggy hängde på dem, och jag och Niklas kunde slinka iväg och prova glajor. Och som synes ovan fick jag faktiskt med mig ett par hem.
Tycker de är superduperfina, älskar den sexkantiga formen. Känns ovanlig och rolig tycker jag. Tror detta är de första "dyra" solisar jag någonsin köpt (förutom ett par Gucci nån gång på 90-talet när jag hade någon slags lyxperiod och bara shoppade på NK). Helt klart mer pricy än mina Play Ban som jag haffade på Bali. Känns vuxet på nåt vis.
Och var tror ni jag fock inspirationen till att köpa just dessa då? GIVETVIS hos min girl crush deluxe atm. Det här med influencer marketing hörrni, det verkar funka finfint.
Eftersom grodan var happy clappy i Nytorgsparken med Lilo passade jag och Niklas på att i lugn och ro shoppa lite förnödenheter även till det lilla barnet. Han har växt ur alla sina strumpor, så det var dags för nya.
Som vanligt hittade jag de finaste varianterna på tjejavdelningen. Vill ha likadaaaaaana!
Hittade även livets finaste lilla kepa till Iggy! Givetvis fanns även den på tjejavdelningen. Suck, pust å stön.
Vill ha likadaaaaaaaaan!
Vi hann dessutom haffa ytterligare en kepa (för söt för att inte inhandlas, skyller på att Barngrejer Ju Brukar Komma Bort) och ett par badbrallor. Vi ska ju till Portugallien om några veckor, så lite bad å solsaker var toppen att hitta.
När jag kom hem inspekterade jag mina uppfräschade ögonbryn (ni som hänger med på Insta Stories fick ju haka på till Malika eftersom jag hade återbesök för min ögonbrynstatuering i lördags). Konstaterade att de såg SUPERFINA ut. SÅ nöjd att jag tatuerade ögonbrynen, bästa beslutet everrr.
Jag var alltså på återbesök på tatueringssalongen, man gör det efter ca två månader för att se om man vill ändra något / komplettera etc. Vloggade under besöket, så vad som hände och vad vi korrigerade får ni se på kanalen inom kort.
Efter det gick Niklas och plockade upp grodan, och jag slank över till Drömmis för en plåtning tillsammans med...
...Jossaaaaan! Bland andra. Vi var faktiskt ett helt gäng som skulle fotograferas ihop. Under ledning av den kreativa chefen Josefin Dahlberg. SÅ kul grej, ska såklart visa bilderna när de är klara!
En av raringarna som var med på plåtningen var en av Jossans bästa kompisar - Katta! Så rackarns gullig brutta, som precis börjat blogga. Och henne ska ni hålla koll på, för hon levererar enorm vardagsglädje via sina kläder. Det är färg, det är form, det är mönster - det är ren å skär GLÄDJE!
Ja, men ni ser ju, ett riktigt lyckopiller. Spana in Kattas blogg här!
När plåtningen var klar fiskade jag tag i grodan och så slank vi söderut. Jag hade nämligen styrt upp en playdate med min syssling Anton och hans familj.
Vi åkte till Bandhagen, därifrån skulle vi hitta hem till dem.
Plockade upp kartappen och fick en Bali-flashback. Senaste gången jag använde kartfunktionen var tydligen i Canggu. Mmmmyyysss.
Hursomhelst så hittade vi fram, och spenderade en oförskämt mysig eftermiddag med Anton och hans familj. På deras gård hade de värsta fräsiga Alfonskonstverket, Grodan var mäkta imponerad.
Runt 17-tiden hade värmen slagit till på allvar (DET VAR SJUTTON GRADER!), och jag ville ta en bild på min och Antons härliga mönstermix. Även han hade dragit på sig vårjackan, och vi var så fina ihop tyckte jag.
Bilden på oss var dock inte helt lätt att ta, eftersom vi blev konstant fotobombade av diverse urgölliga ungar. Small price to pay, though.
Efter en rejäl leksession på Alfonsgården (där Grodan smälte in i gänget på två minuter, varefter kidsen sen lekte SJÄLVSTÄNDIGT huuuur länge som helst medan vi vuxna kunde snickesnacka - chockartat fantastiskt!) bjussade Anton med familj på middag.
Vi åt jordärtkockssoppa med rostad lök, timjan och tryffelolja. Sen hade vi astrevligt, och pratade om att det var så dumt att man liksom inte får till fler såna här tillfällen att hänga.
Senaste gången vi sågs var för fem år sen. Vilket känns superpuckat, eftersom Anton och hans familj är assköna och dessutom har kids i någorlunda nära ålder med Igster. Vi trivs jättebra ihop, så varför ses vi inte oftare liksom?
Misstänker starkt att det är den klassiska kombon av en smula bekvämlighet och "jag har inte tiiiid"-tänket som är boven. Man får väl TA sig tid, då. Nästa middag blir hemma hos oss, och det ska INTE dröja fem år.
Till kidsens förtjusning bjussades det på bullar efter maten.
Klockan 20.30 slank jag och Iggy hem efter en väldigt härlig efterkiddag och kväll. Vi gick genom ett LJUMMET Bandhagens Centrum, och tåg tuben hem till Söder igen. Ruskigt bra söndag!
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!
Vacker men känslosam morgon
Heppåer! Har precis landat hemma efter en väldigt fin morgon. Var på frulle hos Sophie by Sophie som firade sitt nu tioåriga samarbete med Childhood Foundation. Vårens färggladaste frukostdukning (jag i mitt lila hår och rosa tröja smalt in så bra att folk knappt såg mig ;-D), och himla fint att få höra mer om den skillnad som Childhood faktiskt gör för utsatta barn runtom i världen.
Man fick med sig ett smycke ur tioårskollektionen, där varje färgad pärla representerar en artikel ur FN´s barnkonvention. Rättigheter som borde vara självklara för samtliga barn i världen, men som tyvärr omfattar långt ifrån alla.
Childhoods generalsekreterare Paula var på plats och berättade hur de arbetar. Hon gav exempel på olika barn de hjälpt via sin organisation, och helt plötsligt fick de olika pärlorna liksom liv. Den rosa (som står för att barn måste skyddas från trafficking) fick representera en flicka i Nepal, den beiga (som handlar om sexuellt utnyttjande) om en pojke i Sydafrika. FANTASTISKT att det finns organisationer och eldsjälar som viger sina liv åt att hjälpa andra!
Så fint armband ju! Tyckte dock det var lite kämpigt att höra Paula berätta om de barn som Childhood mött och hjälpt. Att höra om barn som har det svårt gör numera att jag får fysiskt ont i kroppen. Det är bara så genomvidrigt att vuxna människor ens tänker tanken att exploatera små och försvarslösa minimänskor.
När jag själv fick barn märkte jag en enorm skillnad på hur jag reagerade på att höra om just kids som far illa. Det var inte det att jag var direkt oempatisk innan, men förmodligen är det väl så att det blir ännu mer relaterbart när man får egna ungar - och allt vi kan relatera till i större utsträckning berör oss snäppet djupare. Någon som känner igen sig?
Väldigt fint i alla fall, att organisationer som Childhood finns - och att de får synlighet via bra samarbeten med vettiga varumärken. Hoppas Sophie by Sophie-kollektionen drar in en hel hög med stålars, som Childhood kan lägga på sitt viktiga arbete.
Efter frukosten skulle jag hem och jobba, men istället för att ta bussen så GICK JAG. Tog en PROMENAAAAD. Varför gjorde jag det då? Jo - för att jag INTE VAR STRESSAD. Jag HINNER liksom unna mig att inte sprinta mellan de grejer jag ska göra på dagarna, utan numera kan jag liksom ta det lite piano. ÄLSKAR mitt nya, ostressade liv! (Tack Angelica för finfint fotograferande!)
Nu är det dock dags för mig att slinka iväg igen. Jag ska möta upp Niklas i en ljudstudio, och så ska vi spela in röster till en tecknad serie vi håller på och gör med Babyloonzbebisarna. Det är Yours Truly som ska göra SAMTLIGA röster, så nu gäller det att ta på sig skådespelarhatten. Håll tummarna för att jag får ur mig nåt bra! ;-)