Att ha problem med alkohol
Veckans poddis kom ut i går, och i den pratar jag och Jossan om nåt som verkligen är Viktigt På Riktigt - nämligen våra alkoholproblem. Jossan firade nyligen 7 år som nykter och de flesta som följer henne har nog koll på hennes historia.
Jag har dock inte berättat så mycket om min alkoholproblematik, därför ville vi göra det ordentligt i podden och dedikera ett helt avsnitt till just de problem som alkohol har orsakat i båda våra liv. Vad det lett till och hur vi hanterar alkohol i dag. Vi har tidigare berört mina problem en del, men bara skrapat lite på ytan. Nu var det dags att prata om det på riktigt.
Jag ser inte mig själv som en alkoholist, däremot som en mänska som aldrig, aldrig, ALDRIG ska dricka alkohol i festsammanhang. För om jag börjar dricka - då slutar jag inte. Ett beteende som orsakar kaos och ångest hos såväl mig som de som finns runtomkring mig. Fruktansvärt för alla inblandade.
Och att prata om just den sortens alkoholproblem tycker jag känns tokviktigt, för jag har knappt hört någon som gjort det? Jag har i alla fall känt mig väldigt ensam om att bli knäpp av alkohol (i vuxen ålder), göra supermärkliga saker i påverkat tillstånd som jag dagen efter inte har någon aning om att jag har gjort, eftersom minnesluckorna kan vara flera timmar långa. I tonåren flippade folk såklart ut, men med tiden lärde sig alla att dricka "lagom", och ingen annan fortsatte att däcka och göra bort sig, förutom jag.
Det har känts lite som om "alla andra" kan hantera att dricka. Visst, folk blir fulla - men de blir inte personlighetsförändrade, gör vansinniga saker och får timslånga minnesluckor. I alla fall inte de mänskor som jag umgåtts med.
Men. Sen jag började prata lite mer öppet om hur alkohol verkligen orsakar problem för mig, så har det dykt upp kommentarer både här och var - och helt plötsligt inser jag att jag inte är ett ufo.
Det FINNS fler som blir som jag på fyllan, och som mår asdåligt över det. Har ångest inför fester flera veckor innan (hur ska man hantera det den här gången? Vad för kaos kommer uppstå? Finns det något man kan "skylla" på för att inte dricka?) och HAR ALKOHOLPROBLEM. För så krasst är det - blir man knäpp av att dricka så har man problem, enkel logik.
Men i ett samhälle där Paradise Hotel rullar på bästa sändningstid (där folk konstant super sig askalas, minns noll av gårdagen men gemensamt skrattar bort allt kaos som hänt dagen efter och lägger all skuld för vad som hänt på de där tio gin & tonicsen som slank ner - då är allt som gjorts helt plötsligt okej?) och alkohol är ett måste i ALLA härliga / spännande / roliga / romantiska stunder - ja, men då är det lätt att tro att man liksom MÅSTE dricka. Man måste bara lära sig att handskas med det. 
Faktum är dock, att alla inte KAN lära sig att handskas med det. Jag har försökt, SÅ länge. Har haft SÅ många strategier för att kunna dricka "normalt". Samtliga har misslyckats. Jag slutar alltid redlös någonstans, med en ny radda pinsamheter att lägga till i min ångestbank.
Det enda som funkar för mig är total nolltolerans i alla sammanhang som på något sätt kan leda till fest. För det är då jag kaosar ur. Däremot har jag inga problem med att ta ett gott glas rött till söndagspastan hemma med Niklas. För det är en "safe zone". Där blir det bara ett glas, och inte mer.
Min poäng är att det är viktigt att lyfta även alkoholproblematik som i dag nästan ses som normalt beteende. Sånt som normaliseras av exempelvis Paradise Hotel och andra dokusåpor där sprit fungerar som en naturlig (!) katalysator för dramaturgin. 
Man måste inte vara alkoholist för att ha problem med att dricka. Det finns lika många problem med alkohol som det finns människor som dricker, och alla vi som inte kan hantera det måste hitta våra egna sätt att lösa våra problem. För min del är det att kunna dricka ett glas till middagen hemma, men aldrig ens lukta på alkohol i festsammanhang. För någon annan kan det vara att sluta dricka helt.
Sen jag började skåla i bubbelvatten istället för skumpa har jag mått så enormt mycket bättre. Jag slipper undvika fester, jag slipper tänka ut tusen strategier för att Inte Bli För Full på kvällen, jag slipper ha ångest inför hur jag eventuellt kommer bete mig och vilka jag eventuellt kommer såra, jag slipper vakna upp och känna paniken stiga i varenda cell i min kropp när minnena från gårdagen (eller avsaknaden av dem) trillar ner i mitt medvetande.
Jag har hittat mitt sätt att förhålla mig till alkohol, och med det kom en sån enorm lättnad. Inga mer undanflykter på fester ("Ingen drink för mig tack, jag ska upp tidigt i morgon"), inga mer misslyckade strategier på klubben ("Jag slutar att dricka efter två glas bubbel, sen får mina kompisar ta mitt kreditkort"), inga mer ångestsamtal dagen efter ("Vad HÄNDE egentligen i går kväll?"). För jag har insett att jag har ALKOHOLPROBLEM, och det tänker jag vara 100% öppen med.
Det finns inget bättre skäl än det att inte dricka, och jag vet att ni är fler därute som upplever samma problematik. Och kanske blir det en smula lättare för er att hitta ert sätt att hantera problemen om jag berättar hur det sett ut för mig.
  
 
I poddisen går vi som sagt på djupet av både min och Jossans problematik, och jag tycker att det här är vårt kanske viktigaste avsnitt hittills. Lyssna gärna.
Tack @tolftenovember för veckans fina poddisbild!
#1 - Anonym

Så viktigt inlägg. Jag kan verkligen relatera till dig. Och nu har jag precis fått reda på att jag är gravid med andra barnet (jippi!) MEN. Spontana tanken först var - men hur tusan ska det gå till, ska ju på tjejweekend i helgen? Ska ha stor 30-årsfest i maj, tjejresa i juli osv osv. Ska jag vaga nykter då?! Fan vad tråkigt. Men sen insåg jag ganska snabbt att nej. Jag kan inte planera mitt liv efter alkoholen. En tjejweekend blir ju minst lika trevlig (om inte trevligare) utan att vara främst bakis och vakna upp med ångest. Jag ska inte sticka under stolen med att jag redan saknar ett glas rött i soffan på fredagskvällen med kärleken men tcå flaskor under en kväll på krogen kan jag gott vara utan. Tack för ett bra inlägg! Viktigt! Kram

Svar: HELT rätt! och massor av grattis till bebelinon! <3 :-D
Vanja Wikström

#2 - Madde / Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna

Jag är inte nykterist men heller inte sådan som dricker speciellt ofta. Jag smuttade på en öl i december. Bokstavligen smuttade tog lite i munnen för att känna smaken. Jag tycker inte om att vara full, det är det värsta jag vet. Absolut kan en kall öl på sommaren vara god men där går också gränsen, jag festade mellan 14-19 så det räckte för resten av liten tror jag. Ingen baksmälla är värt det ;)

#3 - Malin

Wow! Starkt inlägg. Det där med att paniken stiger i varje cell... relaterar! Ha det bäst :))

Svar: TACK finis! Har skämts över mitt sätt att (inte kunna) hantera alkohol så länge, men nu är det slut med det. Vi måste prata MER om detta! <3
Vanja Wikström

#4 - Tobias Lindkvist

Så viktigt ämne att ta upp! Och så imponerande starkt att berätta så öppethjärtat om sin problematik, det är det inte alla som vågar. Jag kan delvis känna igen mig i det du beskriver om ångest inför fester, att man måste ha "en bra ursäkt" till att inte dricka. Personligen försöker jag också hålla nere på drickandet, men mer av andra anledningar. Men märkligt nog blir man betraktad som tråkig freak om man är nykter av andra anledningar än att man ska köra eller är gravid. Jag har till och med fått frågan om jag är nykter alkoholist när jag avstått från alkohol på fester (något som jag inte är) - och till och med av personer som jag knappt känner. Som om de skulle ha med det att göra överhuvudtaget.
Det märkliga i svensk alkoholkultur är att folk ofta reagerar starkare på en person som är nykter på en fest än någon som blir för full och jobbig. Det sistnämnda skrattas ofta bort, medan den nyktra betraktas som en tråkig torrboll...

Svar: Ja, det är galet att det liksom ska behöva vara en sån GREJ att inte vilja dricka. Tror man framförallt trycker på knappar vad gäller andra mänskors dåliga samveten. Lite samma som att många vill inte äta en semla om inte bordssällskapet också gör det... Vi får göra vårt bästa för att belysa detta och prata mer om det, så blir det förhoppningsvis bättre. Tack för att du delar dina tankar kring det här! <3 :-)
Vanja Wikström

#5 - Hanna Karlsson

Vad bra att du vågar skriva om det! Det är starkt.

#6 - Ida

SÅ bra, Vanja! Starkt. Heja DIG - du är grym! <3 <3
1000 kramar till dig, världens bästa Vanja!!

#7 - Karin B

Du är stark (och klok!) som berättar om detta! Tror att det finns mååånga därute som känner igen sig. Jag är en av dem. Mina problem liknar dina - när jag väl börjat dricka har jag svårt att sluta. Jag kan ta en öl eller att glas champagne osv. men måste sluta innan jag blir påverkad. Och just som du beskriver - i festsammanhang är det bättre att låta bli helt. Nu har jag på grund av två barn knappt druckit på fyra år och jösses vilken lättnad! Det känns så bra i både kropp och själ! I min värld är det helt oacceptabelt att bli full när man har barn (vare sig barnen är med eller inte), så för mig har barnen blivit en alldeles ljuvlig lösning på mina alkoholproblem.. Tänker ibland på hur världen hade sett ut om alkohol klassades som drog (motsvarande som narkotika)... Egentligen är det märkligt att alkohol är så accepterat och självklart.

Svar: Tack för att du delar med dig, känns så himla skönt för mig också ska du veta att höra att det finns fler som jag därute. <3 KRAM! :-D
Vanja Wikström

#8 - Netti Starby

Vilken intressant läsning och vad starkt av dig som delar med! Kramis

#9 - Hanna Larsson

Väldigt viktigt inlägg. Så bra att du skriver det. Massa kramar.

#10 - Emelie

Bästa Vanja, jag känner igen mig precis i det du pratade om i podden och skriver om i inlägget. Du har satt fingret på det som jag har problem med som jag inte själv visste riktigt vad det var. Min pappa är nykter alkoholist sedan 8 år tillbaka vilket är fantastiskt. Jag själv började dricka när jag var i tonåren och boende i en småstad så blev det ofta 4 cider och en vinare innan utgång. Förfest, utgång och sen efterfest. Fullast vinner! Flyttade till Göteborg när jag fyllde 25 (5 år sedan) och här är en helt annan dryckeskultur. Det är ok att ta en öl eller fyra en måndag efter jobbet, det är rimligt och "alla gör det". En helt ny typ av dryckesmönster började då för mig. Jag drack nu oftare och på helgen drack jag ännu mer. Många nya vänner var vana vid alkoholintaget och jag hängde mest på och sänkte öl i samma takt. Det utvecklades till att jag blev en annan person när jag druckit mer än 3 öl/3 glas vin/3 drinkar, jag blev otrevlig och elak fick jag höra av min nuvarande man. Ångesten var total dagen efter men jag gillade ju att dricka? Hur gör man? Hur hanterar folk sånthär? Är jag alkoholist undrade jag. Det jag jämförde med var min älskade pappa, han var periodare och drack ofantligt stora mängder någon vecka i sträck ett par två gånger per år. Han kunde även vara "normal" (vad det nu är?) och dricka ett glas rött med familjen en söndag utan att dricka mer än så. Jag var ju inte som honom. Jag kunde vara nykter en helg, bevisat det för mig max 5-6 gånger under 5 års tid. När jag tänker på det nu så låter det ju helt sjukt.
När jag hörde din story om alkohol och hur du försöker förhålla dig till den var det som en lättnad för mig ungefär som att "ja men fan, PRECIS så är det för mig med!" Jag kanske inte är alkoholist (?) men hanterar alkohol så fruktansvärt dåligt. Jag ville bara skriva en kommentar för att säga hur mycket det påverkat mig, även om det var typ 4 dagar sen jag lyssnade på podden. Igår åt vi middag hemma. Det fanns en flaska vin, 4 öl och en god likör efter maten. Jag drack en öl, sen två glas vatten, sen ett glas vin, två glas vatten. Hällde upp mer vin men ville inte ha... Har aldrig hänt innan. Både jag och min man blev förvånade över det. Att tillägga är att jag blir otroligt bakfull på väldigt lite alkohol, räcker oftast med tre öl så mår jag skit i ett dygn, det tar två nätter med sömn att bli människa igen.
Jag mår otroligt bra idag och är stolt över mig själv att jag drack som jag gjorde igår. Jag älskar vin/öl/drinkar pga gott och framförallt till en god middag som igår. Det är främmande mark som jag måste utforska men det känns bättre och klumpen i bröstet är inte där längre på samma sätt. Det är ett steg i rätt riktning och det känns kanon!
Vilken otroligt lång kommentar set blev men jag vill avsluta med att ni är så jävla grymma som kör er grej du och Josefin. Jag är ingen positiv person (mer realist än optimist) men blir glad av er och försöker tänka att det hjälper världen med lite mer positivitet från alla, inklusive mig själv. Fortsätt lyfta bra/svåra/grymma/peppiga/sorgliga ämnen. Du är fantastisk och jag hade gärna skickat två kilo naturgodis och en fet bukett till dig! Puss och kram från Göteborg.

Svar: Å! Men fina fina fantastiska Emelie, vilken MAGISK kommentsr - och reflektion! fantastiskt om jag på något litet vis kan hjälpa dig att fundera kring din relation till alkohol, och hur du vill ha den i framtiden. Så fint så fint, och tokvärt alla skämmiga känslor i världen (för yes, det har varit jobbigt för mig att så pass öppet berätta om hur usel jag är på att hantera alkohol). TACK för att DU delar med dig, betyder ALLT! Och hej heja, du kommer hitta din väg inom kort - nu har du ju liksom hittat hem i känslan av vad som är fel. Du e BÄZT! Mmmwwaaah! :-D
Vanja Wikström

#11 - Annette

Tufft ämne att skriva om/läsa om.

#12 - Maria Ekblad - nyföddfotograf i Göteborg

Jag tycker det är så skönt och viktigt att ni pratar om detta. Jag har aldrig haft alkoholproblem, men enorma problem med alkoholnormen i samhället. Jag har aldrig gillat att dricka och inte gå ut och festa utan har alltid tyckt om att umgås på andra sätt. När jag var yngre så skapade det så mycket ångest för mig för jag kände att jag inte "var med" eller "var som man borde" och jag har blivit så ifrågasatt och fått förklara mig 1000 gånger. "Nej jag är inte gravid, jag äter inte medicin, jag kör inte bil, jag är inte tråkig... jag har bara lust att dricka en läsk istället." Nu när jag är äldre så har jag dels hittat former där jag faktiskt tycker det kan vara roligt att ta en öl ibland även om det är supersällan, och så har jag vettiga människor runt mig som skiter i vilket. Och det är så skönt. Så mer prat om sådant här, det är superviktigt. <3 Tack igen för att du är så bra och inspirerande och vettig.

#13 - Biggeros

Väldigt starkt gjort att skriva om ditt problem öppet. Jag beundrar dig verkligen 🤗🤗

Svar: Å, men TACK! <3
Vanja Wikström

#14 - Kattis

Bra skrivet och bra att du bestämt dig för en sådan taktik.
Tycker också att alkoholnormen är supertråkig, varför måste man motivera att man dricker alkoholfritt? Kanske bara för att behöver andra som dricker för att motivera sitt eget drickande? Önskar att flera skulle få upp ögonen för det alkoholfria alternativet. Det har kommit så mycket fina alternativ. Att ta en öl eller ett glas vin utan att behöva fundera på morgondagen, att bli bakis etc. Det finns många fördelar. Och särskilt om man upplever problem i drickandet, skulle verkligen önska att samhället uppmuntrade till nykterhet/nyktra tillfällen. Det känns som tvärtom tyvärr, alkoholdrickandet normaliseras och ursäktas. Då skulle steget var lättare för de som har problem att välja alkoholfritt i stället. Trevligt om flera provade/bjöd på alkoholfritt även om de dricker alkohol också ibland.
Som du säger man behöver inte bli placerad i ett fack som alkoholist, det finns så många nyanser och vad man själv tål och mäktar med måste man själv bestämma.